Några stycken var inlåsta i en cell, där bland Michael Scofield & Sucre från Prison Break.
Helt plötsligt var de utanför cellen och kolla ner i en brunn som de tänkte rymma igenom.
Drömmen var som en film, längs fram i den scenen stod Natta och kollade ner i brunnen.
Hon var iförd stora nördglasögon och hade öppen o-formad mun och såg allmänt dum ut.
(på ett sött sätt)
De hoppade ner i brunnen och landade på en sandig, smutsig väg.
(som de är på gammla platser i film)
När Sucre landade flög sanden kring honom och han började hosta som en galning.
Han såg sig om de andra var borta.
Han såg massa lik omkring sig.
Levande lik.
De var som själar i kroppar som var urmärglade och beniga.
Alla var barn, jag vet inte hur jag visste att de var döda.
Jag bara visste de.
Sucre sprang i fatt de andra och helt plötsligt var jag en i gänget.
Men jag hade inte mitt utseende utan en annans, men jag bara vet att det var jag.
Vi vadade i vatten, vatten som stod oss upp till knäna när jag plötsligt sa.
- Det är ju jag! till en annan tjej i gänget.
Och det var jag själv som barn jag mötte, jag kom fram till mig själv och tog mitt äldre jag
i handen och vi vadade tillsammans i vattnet.
Halt plötsligt var alla andra borta.
Mitt yngre jag kunde inte gå längre, hon hade nått sin gräns.
Vi sa inget vi bara visste de.
Hon sa: - lämna mig inte!, med en mjuk barnröst som lät som tagen ur en psykofilm.
Jag kolla efter de andra men såg ingen.
Jag vände mig om till mitt yngre jag och sa.
- Klart att jag inte gör.
När jag vände mig om såg jag en lite äldre (död) flicka
stå med en kniv beredd att hugga mig i ryggen.
Jag tog tag i hennes hand och sänkte den.
Jag såg hennes ögon visa något för mitt yngre jag och jag vänder mig om och ser mig själv
försöka hugga ihjäl mitt äldre jag.
Då vaknade jag med ett ryck!
Jag vaknade mycket rädd.
Trots att det var så overkligt så var det mycket verkligt på något sätt.
Är det dags att söka hjälp nu?
För vem fan drömmer sånt här? xD
/Sara Pettersson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar